meant the world to me.
Varför skulle jag sakna dig? Du saknar ju inte mig!? Det var du som valde att lämna mig, inte tvärtom. Ja, varför ska jag sakna dig? Du var bara en stor idiot.
Med ditt dumma sätt att säga att du älskar mig, ditt dumma sätt att berätta att du alltid kommer att finnas där för mig. Ditt dumma djävulska sätt att skriva. Dina tråkiga skämt som bara du och jag skrattade åt. Ditt jävla sätt att berätta att våran vänskap skulle klara allting, att det alltid skulle vara vi. Varje idiotisk gång du som påminde mig om att vi ska ha rullstolsrace när vi är 90, tro mig, jag kommer ihåg. Jag är inte senil än.
Men dina jävla kramar som fick mig att känna mig så galet trygg och säker som aldrig annars. Varför skulle jag sakna dom? Du kom bara till mig om nätterna, rörde om i mitt hjärta så jag inte längre visste vad jag tyckte, tänkte och ville. Varför skulle jag sakna alla våra pratstunder om nätterna när vi pratade om allting? När du varje idiotisk gång ville försöka hjälpa mig med mina problem.
Varför skulle jag sakna personen som jag litade mer på än mig själv? Varför skulle jag sakna personen som kände mig bättre än jag själv? Varför skulle jag sakna personen som visste vad jag kände och som kunde beskriva mina känslor genom att bara se in i mina ögon? Varför skulle jag sakna personen som alltid sa att mina ögon var dom vackraste han någonsin sett? Varför skulle jag sakna personen som alltid tröstade mig när något gått fel?
Varför skulle jag sakna personen som hjälpte mig att hitta tillbaka till livet, hitta mig själv och mitt hjärta? Varför skulle jag sakna dig?
Du var bara en stor idiot, som visserligen betydde världen för mig..
Med ditt dumma sätt att säga att du älskar mig, ditt dumma sätt att berätta att du alltid kommer att finnas där för mig. Ditt dumma djävulska sätt att skriva. Dina tråkiga skämt som bara du och jag skrattade åt. Ditt jävla sätt att berätta att våran vänskap skulle klara allting, att det alltid skulle vara vi. Varje idiotisk gång du som påminde mig om att vi ska ha rullstolsrace när vi är 90, tro mig, jag kommer ihåg. Jag är inte senil än.
Men dina jävla kramar som fick mig att känna mig så galet trygg och säker som aldrig annars. Varför skulle jag sakna dom? Du kom bara till mig om nätterna, rörde om i mitt hjärta så jag inte längre visste vad jag tyckte, tänkte och ville. Varför skulle jag sakna alla våra pratstunder om nätterna när vi pratade om allting? När du varje idiotisk gång ville försöka hjälpa mig med mina problem.
Varför skulle jag sakna personen som jag litade mer på än mig själv? Varför skulle jag sakna personen som kände mig bättre än jag själv? Varför skulle jag sakna personen som visste vad jag kände och som kunde beskriva mina känslor genom att bara se in i mina ögon? Varför skulle jag sakna personen som alltid sa att mina ögon var dom vackraste han någonsin sett? Varför skulle jag sakna personen som alltid tröstade mig när något gått fel?
Varför skulle jag sakna personen som hjälpte mig att hitta tillbaka till livet, hitta mig själv och mitt hjärta? Varför skulle jag sakna dig?
Du var bara en stor idiot, som visserligen betydde världen för mig..