Allt kändes så tomt medans tankarna blandades med smaken av tårar..nätterna plågade mig när jag låg ensam i min säng och stirrade i taket. Men plötsligt en dag gick solen upp och väckte världen till liv. Där fanns han mitt framför ögonen på mig. Han kom med svar till alla mina obesvarade frågor och så torkade han mina tårar. Trodde aldrig att jag skulle ha chansen att få träffa någon som honom. Jag kan känna mig sååå bekväm i hans ögon när han ler, men ändå tror jag att hur jag än vrider och vänder mig så är jag som fastkedjad av hans blick. Jag undrar ibland hur folk inte kan förstå om den dom älskar älskar dom tillbaka, för allt han påminner mig om varje dag är hur mycket han tycker om mig. Natt som dag så säger han det med ord, med sina blickar och med sina handlingar.


Han har en skämmande skönhet och jag älskar honom så.