"Alene, jeg har kun mig.."

Något jag har lärt mig, det är att man i slutänden alltid bara har sig själv. Man hör alltid tjejer säga till varandra "killar kommer och går, men vännerna består", jamen javisst..vilket bullshit. Vem är det du ska leva resten av ditt liv med när du väl hittat den rätta killen? När man blir äldre så försvinner vännerna oftast efterhand p.g.a. att man antingen växer ifrån varandra eller helt enkelt inte har tillräckligt med tid att spendera på varandra och för att man också träffar nya vänner längst den vägen man promenerar genom livet. Bara det lilla steget du tar mellan högstadiet och gymnasiet får dig att förlora många längst vägen och hitta andra. Hur mycket tid spenderar man egentligen med de vännerna man hade på höstadiet nu för tiden? Inte mycket alls nej, det är de s.k. nya vännerna som gäller och visst är väl det underbart. Men HUR..hur ska man kunna veta vart de nya vännerna står? Hur ska man veta hur mycket man kan säga till de olika personerna? Hur ska man veta vem som verkligen finns där när det behövs? Jag vet inte iallafall, och om någon vet, så please tell me!! Jag vet fortfarande inte till hundra procent vart jag har vissa människor, och kanske får jag aldrig riktigt veta det heller..i don't know.

Något annat jag upplevt är att gråta utan anledning..hur kan det bli så? Det undrar jag. Trodde att folk ljög när de grät och sa att de inte visste varför, men det är möjligt.. och riktigt obehagligt. Och det värsta utav allt är egentligen när folk frågar en vad det är, och man säger att man inte vet.. och att de då svarar tillbaka att det måste vara något och att man inte kan gråta utan anledning. Det kanske helt enkelt bara har blivit för mycket runt omkring på sista tiden? Vad vet jag, för jag vet ju inte varför jag gråtit utan anledning i en hel dag.



Ett leende brinner upp och i askan rinner oftast tårar.

Where have all the good men gone and where are all the gods? Isn't there a white knight upon a fiery steed?
Late at night I toss and I turn and I dream of what I need.
I need a hero! I'm holding out for a hero 'til the end of the night.



It's gonna take a superman to sweep me off my feet.

Så länge vi har en hemlighet för oss själva, är den vår fånge,
men när vi avslöjar den, blir vi dess fånge.

Efter så långt tid sitter jag här och är lika vilsen som jag var innan jag träffade dig. Ibland kan jag inte sova om nätterna för att jag undrar vad som egentligen gick snett mellan oss två. Jag försökte verkligen hålla fast vid oss två och försökte få det att funka trotts alla motgångar, men det verkar inte ha gått så bra.
Efter allt vi gått igenom så trodde jag att det skulle hålla i all evighet mellan oss två..men saken är den att jag verkligen inte kan glömma! Jag kan inte glömma hur dåligt du fått mig att må så många gånger. Kan absolut inte förbise det första du gjorde som krossade mitt hjärta och fick mig att mista all den tillit som jag haft till dig.
Det som är hemskt är att jag tappade tilliten till alla andra också, inklusive mig själv. Hur kunde du utsätta mig för det? Och hur kunde jag göra detta mot mig själv? Låta mig plågas dag ut och dag in i tron om att smärtan skulle förvinna när jag fortsatte vara med dig. Det kommer att finnas som en varning i mitt bakhuvud i resten av mitt liv.
Den sista tiden var jag riktigt osäker..osäker på dig och mig själv. Dum som jag var så gick jag på dina lögner, trotts min vaksamhet. Saken är den att jag var och fortfarande är rädd att bli lämnad ensam kvar alldeles övergiven! Och när jag skriver så, så tänker jag inte bara på dig, men eftersom att du kunde göra så mot mig, så varför inte någon annan, varför inte någon av mina vänner? Även några av mina närmsta..
Orkar inte plågas av all min osäkerhet mer!



- "Life is too short. Break the rules, forget quickly,
kiss slowly, love truly, laugh uncontrollably
and never regret anything that made you smile"
Varför klarar jag inte av att följa mina egna råd?!
Men det jag följer gör jag med stil och så pass mycket att jag tycker att det borde räcka till,
vilket det dock inte gör som jag nu har märkt.